fredag 26 september 2008

Hinder för amning möjliggjorde kinesiska ersättningsskandalen

Skandalen med den förgiftade bröstmjölksersättningen i Kina har vuxit till ofattbara proportioner. Efter vad som hittills är känt har 63 000 barn insjuknat. Fyra barn rapporteras ha dött p g a att de har matats med bröstmjölksersättning som innehållit melamin. Melamin och vatten har tillsatts komjölken för att spä ut och förbilliga den, utan att det märks genom att proteinhalten sänks. Melaminet har dock gjort att spädbarnen har fått njursten.

Fusket med mjölk är mycket utspritt. Komjölksprodukter ingår traditionellt inte i kinesisk kost, men i takt med att amningsförekomsten minskar i Kina ökar förstås konsumtionen av bröstmjölksersättning. 1990 etablerade sig Nestlé i Kina. 1995 antog Kina en nationell tillämpning av WHO-koden, som dock blev tandlös eftersom det inte finns någon kontroll av att Koden efterlevs, rapporterar Ibfan, International Baby Food Action Network. I Ibfans rapporter om överträdelser av WHO-koden nämns Kina flitigt. Även Dagens Nyheter bekräftar att barnmatsföretag bryter mot WHO-koden i Kina, genom att barnmatsföretagens personal släpps in på sjukhusen där de prånglar på nyblivna mammor gratisprover på bröstmjölksersättning och - antar jag - gör vad de kan för att skjuta mammornas tillit till sin amningsförmåga i sank.

Framför allt är det ett kinesiskt barnmatsföretag, Sanlu, som ertappats med melaminförgiftad mjölk, men i Macau har ett barn på 16 månader drabbats a njursten efter att ha druckit bröstmjölksersättning från Nestlé.

Men det är inte bara melamin som förorenar bröstmjölksersättning. I Gansuprovinsen i Kina har man hittat enterobacter sakazakii i bröstmjölksersättning som även innehöll melamin. Det är en bakterie som hittats i bröstmjölksersättning på andra håll i världen.  2001 dog ett spädbarn i Belgien efter att ha druckit bröstmjölksersättning från Nestlé som innehöll enterobacter sakazakii.

Amningen är på stark tillbakagång i Kina såväl som i resten av Ostasien. Wall Street Journal skriver att bland fattiga kinesiska kvinnor på landsbygden har amningsförekomsten minskat från 60 % år 2000 till 38 % år 2005. Det framgår inte om det är hel- eller delamning och hur gamla barnen är, men siffrorna ger kanske ändå en fingervisning om hur snabbt amningen minskar i Kina. DN konstaterar också att blivande och nyblivna föräldrar inte får någon som helst information om hur de ska göra för att få amningen att fungera.

I samma takt som amningen minskar, ökar förstås försäljningen av bröstmjölksersättning. I Ostasien beräknas i år säljas bröstmjölksersättning till ett värde av motsvarande 8,5 US dollar eller 55 miljarder kronor. Det är en ökning med 19 proent för hela regionen, vari ingår en 29%-ig ökning i Kina.

Det enda land i regionen där amningsförekomsten ökar är Kambodja, där andelen exklusivt ammade barn på sex månader ökade från 11 % till 60 % på fem år mellan 2000 och 2005 tack vare ne massiv informaitonskampanj, enligt WHO. Spädbarnsdödligheten i Kambodja har samtidigt minskat från 95 till 65 barn per 1000 födda.

I Filippinerna är amningen också på tillbakagång och nu varnar myndigheter i provinsen Aklan befolkningen för att köpa omärkt ompackad bröstmjölksersättning från Kina.

Hinder från att lyckas få en fungerande amning är bland annat:
  •  aggressiv och oetisk marknadsföring av bröstmjölksersättning och nappflaskor 
  • obefintlig information från vården (vilket också nationerna förbinder sig att ha, enligt WHO-koden, artikel 4
  • dåliga villkor för mammaledighet i kombination med dåliga villkor för att mjölka ur och spara mjölk under arbetsdagen. 
Yrkesarbetande kvinnor bör kunna mjölka ur under arbetsdagen och förvara mjölken i ett rent kärl. Bröstmjölk håller sig 8 timmar i rumstemperatur och när kvinnan kommer hem kan hon amma som vanligt, skriver Unicef i ett pressmeddelande. Unidef vill också att alla kvinnor ska få information om amningens fördelar och risken att bröstmjölksersättning blir förorenad under produktion, tillagning eller användning. Kvinnor som av någon anledning inte ammar bör också få veta hur de använder bröstmjölksersättning på ett säkert sätt.

Efterfrågan på ammor har exploderat i Kina nu i september. Löneerbjudandena har fördubblats och många ser chansen att skaffa sig en mer lönande sysselsättning. Wall Street Journal har talat med Tina Huang, som kan tänka sig att jobba som amma i en rik familj mot mycket högre lön än hon tjänar so sekreterare. En annan kvinna som söker jobb som amma, Zheng  Amei, säger att hennes mjölk har bra kvalitet, "eftersom den ser ut som bröstmjölksersättning". Eftersom amman bor hemma hos familjen och långt ifrån alla accepterar att amman har med sig sitt eget barn, funderar Tina Huang på att lämna sin tvåmånaders bebi hemma, att leva på ris och vatten i stället för mammas mjölk.
Marit Olanders

fredag 19 september 2008

Mjölkbildning – visste du det här?

Därför bildas mer mjölk vid tätare amningar

Mjölkbildningen styrs, liksom som annat som har med reproduktionen att göra, av hormoner. Halten av prolaktin går upp redan under graviditeten, men hålla tillbaka av graviditetshormonerna östrogen och progesteron, som bildas i moderkakan. När moderkakan lämnar kroppen vid förlossningen får prolaktinet fritt spelrum och mjölkbildningen tar fart.

När barnet suger på bröstet (eller det stimuleras av fingrarna eller en pump) frisätts oxytocin, som bland annat får muskelcellerna runt alveolerna (där mjölken bildas) och mjölkgångarna att pressas samman och driva ut mjölken = utdrivningsreflexen. När mjölken lämnar bröstet sjunker trycket i mjölkgångarna. Och det är signalen för  att ny mjölk ska bildas!
Ju lägre tryck i mjölkgångarna, desto starkare signal får bröstet om att bilda ny mjölk!
Konsekvenserna av detta är:
  1. Det bildas som mest mjölk direkt efter amningen eller t o m under pågående amning.
  2. När trycket är högt i mjölkgångarna ger det signal till brösten om att slå av på takten i  mjölkbildningen.
  3. Det motverkar således sitt syfte att amma mer sällan för att "spara ihop" mjölk. Spända bröst är en signal till kroppen om att mjölkproduktionen ska minskas.
En siffra man ofta ser, t ex på en stor svensk föräldrasajt, är att 75 % av mjölken är återbildad efter två timmar. Det är en gammal uppgift som härrör från den reglerade amningens tid. På sajten här ovan står dessutom att efter tre timmar har 95 % av mjölken återbildats och det låter ju som om lite över tre timmar skulle vara lagom långt mellan amningarna. I verkliga livet vill de flesta barn komma till bröstet oftare än så. Ammar man fritt kommer man lätt upp i amningar var-varannan timme, eller ännu oftare. Då blir det tydligare att mjölkbildning beror på amningsmönstret och inte är särskilt relaterat till tiden. Brösten är inte tidsinställda. ;)

Hur ofta och hur länge man ammar är olika för olika mor-barn-par. En del ammar mer sällan en del oftare. Som vanligt med amning är allt som fungerar bra!

Marit Olanders

torsdag 18 september 2008

Mormor, farmor och amning

Den förödande dåliga amningsregimen i västvärlden under 1900-talet lämnar fortfarande spår.

I stället för gränslöst stöd och sakkunnig hjälp med amningen från sin egen mamma och svärmor får många nyblivna mammor snarare dela den äldre generationens dubbla eller negativa känslor för amning.

Många av dagens mor- och farmödrar fick inte den amning de hade önskat sig, ofta på grund av kunskapsbrist och amningsförsvårande vårdrutiner. Många har inte bearbetat sina jobbiga amningsupplevelser, med tillkortakommanden och besvikelser. En kvinna som fick barn på 1950-talet, som jag kom i samspråk med ute på stan, sa så här när jag före amning på tal:
– Man fick inte ta upp dem. Om de så skrek ihjäl sig fick man inte ta upp dem.
Fortfarande, 50 år senare, var hon bitter och kanske sorgsen. Hennes uttalande visar så tydligt vilken makt vårdapparaten hade över enskilda mammor, och så maktlös hon var inför barnets skrik och de verkningslösa råd hon fick. 
I Gunilla Carlstedts och Annika Forsséns doktorsavhandling om 20 kvinnors livsberättelser under 1900-talet framskymtar också att amning var en plikt och en plåga snarare än något njutbart och ömsesidigt.

Häromåret kom så Barnbarnsboken av Kristina Hofsten och Malin Alfvén som har mycket klokt att säga om umgänget tre generationer emellan, men som är ganska svävande när amning kommer på tal. Den generaliserande tonen döljer till viss del det viktiga budskapet - hur djupt en replik som "Jag kunde inte amma mer än i fyra veckor så det kan nog inte du heller" kan såra och vilken allvarlig knäck självförtroendet kan få av "Ska du verkligen amma nu igen?"

Helsingborgs BB går mer rakt på sak. På sin hemsida "Vi gratulerar till barnbarnet!" redogör de snabbt och tydligt för vad som sas för 30 år sedan, vad forskningen kommit fram till i dag och har också med en lista på påståenden som stjälper mer än de hjälper. De två citaten här ovanför är hämtade därifrån. 
Helsingborgs BB förklarar också bland annat att barn inte får ont i magen av att äta ofta, att de flesta barn vill äta på natten och att barn inte blir bortskämda av att man tar upp dem när de gråter. Att modersmjölken är den bästa näringen de första sex månaderna tolkas förhoppningsvis inte som att man ska sluta amma efter det första halvåret.

Jag kan bara instämma i slutklämmen: Njut nu av ert nya barnbarn - det är livets efterrätt!

Marit Olanders



onsdag 17 september 2008

WHO-koden och flaskmatade barn

Nyligen kom två nyheter om hur spädbarn på olika håll i världen fått skadlig bröstmjölksersättning.
I Kina har barn fått njursten p g a att deras bröstmjölksersättning blandats med melamin, ett ämne som används i tillverkning av bland annat köksluckor. Tillverkaren slår ifrån sig, sparkar neråt och skyller på komjölksleverantörerna.
I Laos har barn fått grädde till kaffe i stället för bröstmjölksersättning, rapporterar British Medical Journal. När jag googlar på ämnet visar det sig att den kanadensiska amningsorganisationen Infact slog larm om detta redan 2006.



Teckningen på björnarna finns både på kaffegrädden och på bröstmjöksersättning. Föräldrar som inte alltid kan läsa ser björnparet på burken och drar slutsatsen att förpackningen innehåller bröstmjölksersättning. Det finns en text på engelska, thai och lao att produkten inte bör ges till spädbarn och även en mindre teckning av en överkryssad nappflaska. Men björnparet ger de starkaste signalerna.

WHO:s barnmatskod kom till för att skydda och främja amning, men också för att säkerställa att bröstmjölksersättningar används på rätt sätt, när de behövs (WHO-koden, Artikel 1)
WHO-koden ska alltså skydda både ammade och flaskmatade barn.
Pulvergrädde till kaffe omfattas inte av WHO-koden men björnarna på etiketten talar sitt tydliga språk. Hur många barn har dött av denna felnäring?

Marit Olanders


fredag 12 september 2008

Måste man ge välling då?

Nappflaskor av plast innehåller ofta ämnet bisfenol A, eller BPA, som frigörs t ex om man värmer flaskan med innehållet i. Bisfenol A används för att tillverka hård, klar plast och har visat sig ge apor inlärningssvårigheter i djurförsök, står det i dagens tidningar.

Enligt en rapport från The Work Group for Safe Markets, en grupp amerikanska gräsrotsorganisationer som arbetar för folkhälsa och miljö, har BPA fler risker. De nämner bl a prostata- och bröstcancer, tidig pubertet, fetma, överaktivitet, missfall och ändrat immunsystem.

Barn som dricker mycket välling kan som mest få i sig en tredjedel av "tolerabelt dagligt intag" menar Livsmedelsverket och då undrar man hur mycket välling det egentligen motsvarar? Svenska experter försäkrar i media att halterna i nappflaskor inte är skadliga för människor men om man vill riktigt vara på den säkra sidan så kan man värma vällingen (eller vad man nu ska ge) i ett annat kärl, innan den hälls i nappflaskan.

Det jag saknar i rapporteringen är någon som säger det självklara. Man måste inte ge välling. Det är bara i Sverige och Finland välling överhuvud taget finns. I andra länder äter barnen mer likt vuxna när de lämnar amningen eller bröstmjölksersättningen. Det finns t o m forskning som visar att välling kan tränga ut amningen. I Australien börjar färre att amma än i Sverige men fler har kvar amningen vid ett år. Likadant är det i staten Oregon i västra USA.
Kanske är vällingnormen en förklaring till att så många i Sverige slutar amma mellan sex och tolv månader. 

Marit Olanders