Barnläkaren Clas Sundelin och sociologen Dagmar Lagerberg skriver på UNT debatt 9/3 att alla barn måste lära sig att bli civiliserade. De måste lära sig respekt för andras behov, att inte bruka våld, inte ta orimligt mycket plats, inte stjäla och inte ljuga. Alla föräldrar klarar inte att lära barnen det här och de kan därför behöva strukturerat stöd och författarna menar att den kritiserade metoden Triple P kan vara en bra strategi. Att barn behöver gränssättning av vuxna för att lära sig socialt acceptabelt beteende låter ju rimligt, men detta påstående är just inget annat än ett rimligt antagande. Att barn kan lära sig socialt acceptabelt beteende utan tillrättavisningar från vuxna kan man däremot finna stöd för. Helena Knutsson är arkeolog i Uppsala och har skrivit avhandlingen Slutvandrat? Aspekter på övergång från rörlig till bofast tillvaro. Hennes slutsats beträffande umgänget mellan vuxna och barn i jägar- och samlarkulturer är att barnen behandlas med stor fördragsamhet oavsett barnens ålder eller kön. Barnen får mycket kroppskontakt och ammas tills de är flera år gamla. Barn i dessa kulturer får så fri uppfostran att det är svårt för oss att ens förstå. Att barnet har en vilja tycks i sig vara ett tecken på att det barnet vill är rätt. Barnen omges av vuxen tillit som hela tiden förmedlar: Jag tror på dig och din förmåga. Trots den fria och antiauktoritära uppfostran så har många förvånade antropologer konstaterat att barnen i de här kulturerna, jämfört med västerländska barn, uppför sig mycket väl.
Nu lever vi i Sverige inte längre som jägare- och samlare utan i ett modernt samhälle med helt andra krav på samhällsmedborgarna än i ursprungliga kulturer, men kunskapen är ändå viktig. Kulturer som uppfostrar barnen på detta fria och respektfulla sätt kännetecknas nämligen av att fiendskap, våld, grymhet och brott inte förekommer alls eller spelar en ytterst obetydlig roll. Män och kvinnor är jämställda och vinningslyssnad och utsugarmentalitet är ovanligt. Det är alltså samhällen som på många sätt liknar en önskebild av ett samhälle som vi knappt längre vågar tro på.
I det västerländska samhället blir däremot många barn gränslösa. Många barn agerar ut sina impulser utan att tänka efter eller bry sig om vilka konsekvenser det får. Inom anknytningsforskningen har man visat att många av de här barnen lever med föräldrar som kränker deras integritet. Barnens trots följs av en sträng disciplin med inslag av övergrepp, mera trots och till slut ofta eftergivenhet som förstärker det oönskade beteendet. Triple P handlar om att få barnet att göra som den vuxne vill på ett effektivt sätt, främst med uppmärksamhet och positiv förstärkning, men också genom att ignorera barnet och med s.k. timeout. Då kan gränslösa barn fungera socialt acceptabelt om de samtidigt omgärdas med detaljerade regler om vad man får och inte får. Övergrepp från den vuxne kan undvikas eftersom barnet lyder. Att barn gör som vuxna vill är förvisso behagligt, men inte samma sak som att barnet mår bra och roten till det onda; de vuxnas bristande empati och respekt riskerar ju att glömmas bort. Det finns metoder som istället arbetar med att hjälpa föräldrar och förskolepersonal att bemöta barn med empati och respekt och jag tycker att Uppsala kommun skulle ha valt en sådan metod istället.
Eva-lotta Funkquist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar