Ett kommunpolitiker i en mindre svensk kommun berättar för en grupp amningshjälpare att hon tycker Amningshjälpen gör ett viktigt arbete.
När hon ska förklara varför det är viktigt får hon gråt i rösten. Det visar sig att hon har fått tre barn, födda under 1960-talet. Då härskade fyratimmarsschemat över Sverige. Att amma kl 6, 10, 14, 18 och 22 (och kanske ett nattmål kl 02 i början) var helt enkelt det man gjorde.
– Jag ammade väl i tre-fyra veckor, sa hon. Sen tog det slut.
Hon minns fortfarande hur hennes barn låg i vaggan och skrek och hon inte för allt i världen fick ta upp det.
När fyra timmar hade gått och det var dags hade barnet somnat.
Och inte nog med det.
– Jag arbetade som barnsjuksköterska på den tiden. Det här var ju vad vi lärde ut till mammorna, konstaterar hon sorgset.
Nu ser hon sin dotter amma på barnbarnets signaler. Hur enkel och smidig amningen blir. Så nöjda de är, båda två.
Samtidigt hör hon att olika röster vill ha tillbaka fyratimmarsschemat. Då blir hon arg.
– Jag hörde en professor säga att barnen ställer in sig på det. Men det går ju inte, säger hon.
Marit Olanders
1 kommentar:
Det är så sorgligt med alla dessa mammor som går runt med en sorg över sina amningar!
Alla mammor har rätt till information och stöd i sin amning. När mammor har tillgång till kunskap, när de har möjlighet att få stöd i sina val- först då kan vi prata om att mammor kan göra självständiga val när det gäller amningen. För mammans val skall vara hennes- vad vill hon, vad önskar hon, hur kan vi stödja henne i att få den amning hon vill ha? För en del mammor betyder det att de inte vill amma alls, för andra betyder det att de vill amma i flera år. Oavsett vem mamman är, var hon befinner sig och vad hon behöver för stöd, så ska vården, Amningshjälpen och alla runt omkring möta henne just där.
Det här är en spännande och viktig utmaning som jag brottas med i varje hjälpmammasamtal som jag tar emot. Var befinner sig mamman? Vad är viktigt för henne? Hur kan jag stödja henne så att hon kommer fram till val som är rätt, just nu, för henne?
Skicka en kommentar