Någon ringer fejkade samtal till Amningshjälpens hjälpmammor, sen har personen lagt ut ett samtal på YouTube. Då börjar jag ju fundera på hur jag själv uppfattas av föräldrar som ringer. Det funderar jag ofta på. Jag har alltid haft lite komplex för det där. Alla andra verkar ju så inlyssnande. Mia Westlunds mejlsvar t.ex. De börjar alltid med långa gratulationsmeningar. Såna där krusiduller är jag helt värdelös på. Eller det här. Det är ju så bra att man blir tårögd. Svenskar lär vara bra på att lyssna när människor befinner sig i kris. Den finske författaren Miika Nousiainen befann sig i Thailand under tsunamin. När han efteråt stod och tittade ut över havet så tog det tio sekunder innan en svensk tjej kom fram och frågade om han ville prata om det som hänt.
Vad hade jag svarat om någon ringt och frågat hur jag såg på att hennes man propsade på att mata barnet med ersättning för att de skulle dela lika på föräldraledigheten? På de inspelade bandet säger hjälpmamman att om hennes man hade föreslagit något dylikt så hade hon tagit till brödkaveln. Tänk om jag hade varit ännu mer pragmatisk och sagt,"Prova att slå till honom med brödkaveln i huvet vetja"? Inte bra, inte, inte bra. Det hade inte varit inkännande alls. Ni kan ju själva se rubriken framför er. Det hade inte räckt med publicering Aftonbladet. Nej, i DN hade det stått:"Amningshjälpen uppmanar till mansmisshandel!". Folkhälsoinstitutets bidrag hade inte bara blivit indraget, vi hade blivit återbetalningsskyldiga retroaktivt tillbaka till 1973. När jag tänker efter är jag nog i akut behov av en makeover. Vi får hoppas att styrelsen har planer. I samarbete med TV3 kanske. Åsiktsfällan. Alla mina åsikter uppklistrade på en gigantisk tavla för att illustrera omfattningen av problemet. Programledarna går ut en stund. De tittar bekymrat på varandra och säger, "Hon verkar inte ha någon insikt alls". Sen får vi börja plocka bort från tavlan. Jag gråter lite indignerat. Kvar blir nog bara: "Eva-Lotta tycker att man ska ha med sig tygkassar när man handlar på Konsum".
Eva-Lotta Funkquist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar