måndag 19 oktober 2009

Det går inte att låtsas som om amning inte finns

Svenska Dagbladet har nu skrivit en uppföljning på alla de starka reaktioner deras artikel om barn och sömn har väckt.

Medan andra medier har modifierat sina artiklar efter att de tipsats om The Guardians artikel står Svenska Dagbladets medicinreporter Inger Atterstam fast vid sin utsprungliga vinkel och har tydligen orubbat förtroende för Hugo Lagercrantz' omdöme. Med tanke på att han faktiskt är professor är det egentligen inte så konstigt.

Det som är konstigt i det här är att trots att 90% av alla tvåmånaders barn i Sverige ammas tas det inte hänsyn till ammade barns sömnmönster och att de ofta vill ammas många gånger per natt. Normerna för spädbarns sömnmönster tillkom under den tid då västerländska barn ammades allra minst. Barn som inte ammas vaknar mer sällan än barn som ammas. Att inte vakna till tillräckligt ofta har i sig föreslagits innebära ökad risk för plötslig spädbarnsdöd (Arnestad, M, Andersen, M, Vege Å et al. Changes in the epidemiological pattern of sudden infant death syndrome in southeast Norway, 1984-1998: implications for future research. Arch Dis Child 2001; 85:108-15).

Utebliven amning innebär i sig ökad risk för plötslig spädbarnsdöd. Därför råder t o m Hugo Lagercrantz och hans kolleger att svenska barn ammas, om möjligt. Men amning försvåras av ensamsovande, då mamman måste flytta sig från sin egen säng, ta barnet upp ur dess säng, amma, hålla sig vaken, lägga tillbaka barnet i sängen innan hon själv kan gå och lägga sig. Kanske överger den plikttrogne föräldern helamningen för att få barnet att somna och sova för sig själv. Blir det bättre eller sämre i ett helhetsperspektiv? (Dessutom finns det forskning som talar för att det inte alls gör att föräldrarna får sova mer, se mitt tidigare inlägg på Amningsbloggen.)

Alla som har haft ett litet barn vet hur lätt det vaknar till om man försöker lägga det ifrån sig.

Alla som har haft små barn vet hur trött man blir, och hur väl man behöver sin egen sömn.

James McKenna och Helen Ball har hittat många intressanta rön om hur samsovning och amning gynnar varandra. Vid samsovning går mamma och barn i och ur ytlig respektive djup sömn samtidigt. Det betyder att när barnet vaknar till för att ammas, sover också mamman lätt. Båda somnar också lätt om med hjälp av amningshormonerna. Mammor som inte samsover med sina barn avslutar amningen tidigare än mammor som samsover, se här. Det hittade jag i Socialstyrelsens eget faktaunderlag.

Trots att dessa rön finns och trots att de flesta svenska föräldrar troligen ändå samsover med sina barn åtminstone någon del av natten för att de helt enkelt inte orkar äventyra sin egen nattsömn genom att studsa upp och ner mellan amningarna väljer Hugo Lagercrantz att bortse från denna verklighet och vill helst avråda från samsovning helt och hållet. Jag menar att det inte är realistiskt - inte om man samtidigt vill värna om amningen, som i sig skyddar mot plötsligt spädbarnsdöd.

Inger Atterstam menar att det är självklart sedan åratal att inte röka och dricka alkohol vid barnskötsel. Är det verkligen det? Det är väl klart att man inte står och blossar samtidigt som man byter blöja eller ammar, men det är ju inte det det gäller. T o m rökning under graviditeten är associerat med högre risk för plötslig spädbarnsdöd. Kanske är amning ändå mer avgörande för barnets hälsa om mamman röker, men det går inte att rekommendera rökande föräldrar att samsova med sina barn. Det är okej att dricka 1-2 glas vin även om man ammar nu för tiden, och föräldrar har rätt att veta att om de gör det, delar på en 37:a vin eller tar varsin öl, så bör de inte samsova med sitt spädbarn.

Om amning inte fanns skulle det vara enklare att göra fyrkantiga generella råd om sömn till föräldrar. Men nu finns amningen, tack och lov eftersom den – när den fungerar – är ett snabbt och enkelt sätt att få barn att komma till ro och somna (och skyddar mot infektioner som ju också ökar risken för plötslig spädbarnsdöd). Då får sömnråden rätta sig efter verkligheten, den verklighet som svenska familjer lever i. Och amningsråden göra amning möjlig.


Marit Olanders

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för den här artikeln!
Jag ammade mitt första barn i fyra år. Vi samsov, barnet och jag, i familjens dubbelsäng. Jag flyttade honom till sängen bredvid när han somnade om och lyfte honom till mig när han vaknade, utan att helt behöva resa mig upp mitt i natten. Jag minns känslan av lättnad när han passerade 6 månader. Nu är jag gravid igen och känner oro efter att ha läst artikeln i Svd. Men är mycket lugnare igen efter att ha läst den som ni skrev!
/Mamma