fredag 4 maj 2012

Mer amningsstöd åt folket!

Av Marit Olanders

Igår nämnde jag för en bekant att jag höll på att skriva en bok om amning, Amning i vardagen. Hon kommenterade:

- En sån bok hade jag behövt när mina barn var små.

Jag känner igen reaktionen så väl. Tänk om jag bara hade vetat det här när mitt barn var nyfött - då kanske amningen hade kunnat fungera.

Vad som egentligen hände med amningen för den enskilda kvinnan, hur den egentligen gick om intet, kan variera. Men de bär på samma gnagande sorg. Frågar man hittar man ofta en gemensam nämnare till att amningen inte har fungerat: Brist på kunskap och stöd från vårdens sida, ofta varvat med direkt skadliga ingripanden.

Ett sådant skadligt ingripande är att handgripligt trycka ihop barnet med mammans bröst. Det är kränkande för mamman, även om personalen först frågar mamman och hon ger sitt medgivande, och skrämmande för barnet. Det kan leda till strul vid bröstet, till att barnet har svårt att ta tag i lugn och ro. Dessutom är det inte särskilt pedagogiskt, eftersom mamman bara står passiv och inte blir ett dugg klokare på hur hon ska få barnet att ta tag när inte personalen är i närheten.

Nu verkar det som om personalen någonstans slutat att själv trycka ihop mamma och barn och i stället instruerat mamman att göra det. Men barnen vill kunna röra huvudet fritt när de ska ta bröstet, och det blev i alla fall amningsstrul. Kanske kan det leda till ännu mer skuldkänslor också, eftersom mamman kan tolka att det är hon själv som har orsakat det - även om hon bara gjorde som personalen sa.

Ett annat skadligt ingripande kan vara att ge barnet lite ersättning på oklara grunder de första dagarna. En barnmorska likande ersättning utan medicinsk indikation vid knockoutdroppar, som får barnet att somna snabbt och länge - när det egentlgien hade behövt vara vaket och amma igång mjölkproduktionen.

För visst kan det vara jobbigt med ett nyfött barn som är oroligt, vill amma och amma och amma medan man själv är så trött så trött. Men det kanske blir det ännu jobbigare om man tror att något är fel, att det är meningen att barnet ska amma snabbt och sedan sova sött en hel massa timmar om dygnet. Kanske kan det bli lättare att hantera om man vet med sig att det här är något funktionellt, att det kommer att vara så här ett kort tag, men att amningen kommer att lbi mer avslappnad senare, när man har lärt känna varandra.

För vissa kvinnor går amningen som på räls. I ett samhälle som inte är särskilt stödjande för amning kan de fixa amningen i alla fall. Men för många, kanske de flesta, har amningen en inkörningsperiod då både mamman och barnet är utsatta. Uteblir stödet, eller de utsätts för ingripanden som kan störa amningen finns risken att amningen inte kommer igång alls. För en liten andel är utmaningarna större. Men jag tror att många fler än idag skulle kunna amma betydligt längre - om de bara hade haft tillgång till kunskap och stöd.

Det är faktiskt skandal att vården inte kan tillhandahålla det.

4 kommentarer:

Ingrid sa...

Kan bara hålla med. Det är skandal. Och det nya som kommit om begränsad amning... tycker jag får fler och fler samtal med sådant. :(

Vicky sa...

Ingrid, vad är det nya om begränsad amning? Nyfiken...

Tack för ännu ett bra inlägg Marit! Jag hoppas så att detta kommer vända och att amning kan bli prioriterat inom vården, och bra kunskap och stöd spridas bland folket så att vi än en gång kan få en amningskultur med kunskap som kan ges vidare genom generationerna. Det är synd att det inte finns.. Då hade nästan vårdens hjälp med amning varit överflödig förutom vid svåra amningskomplikationer. Och man skulle slippa kommentarer som "hur ofta ammar du egentligen?", "hon kanske behöver lite tillägg", "nu när hon är äldre så är det ju ingen näring kvar", "hon behöver nog riktig mat nu" (vid 4 mån ålder). Tänk så mycket felaktig och skadlig information det spridits.

Tips på ämne att skriva om: Att amma i bärsjal/bärsele
Har tre barn nu och detta är en ovärdelig färdighet för mig just nu. Även med ett barn kan det underlätta massor att ha händerna fria ibland och ändå kunna amma närhelst barnet vill :) Önskar i alla fall att jag vetat om det redan med mitt första.

/Vicky

Paulina sa...

Bra och viktigt inlägg! Jag måste bara berätta att jag själv fått jättebra information genom ett litet häfte som mödravården har att dela ut till gravida. Det heter "lättare att amma" och beskriver det mesta man behöver veta för att inte ställa till det. Bl.a. bakgrundsinformation till ammningen, hur barnet söker och hur hormoner och reflexer fungerar. Jag fick också väldigt bra hjälp direkt på förlossningen och senare på BB! Om det går till som beskrivet i inlägget skulle även personalen behöva läsa detta lilla enkla häfte.

Anonym sa...

Mycket bra inlägg. Jag är så glad att jag kan amma mitt barn, han är snart sju månader, trots mycket strul som ledde till bröstinflammation och bröstböld, åtminstone delvis pga bristande/skadlig info och otydlighet när det gällde vart man kan vända sig vid amningsproblem. Alla hänvisade till någon annan, och hade jag inte själv haft medicinsk kompetens så hade jag nog inte kunnat argumentera på rätt sätt för att få vård. Men till slut, efter tre-fyra veckors smärtsam pina och någon veckas feberdimma så fanns där en undersköterska på kvinnoklinikens vårdavdelning som hade gått en kurs i amning och som var helt fantastisk och framfrallt fick mig att förstå att barnet redan kan amma... jag behöver inte trycka in bröstet i munnen... och så vidare. Det gav mig modet och lusten att fortsätta och tro att det skulle gå. Och för mig har amningen en central roll i relationen till mitt barn.