tisdag 3 juli 2012

Vad amningsstöd INTE är

Av Marit Olanders

Ibland när vi hjälpmammor nämner för folk vad de håller på med får vi opåkallat reaktioner som "jag tycker folk ska få göra hur de vill med amning". Eeeh ja, det tycker hjälpmammor i Amningshjälpen också, i allra högsta grad, skulle jag vilja säga. Att stötta kvinnor i deras val är helt grundläggande i för Amningshjälpens verksamhet. Jag har skrivit om det här.

Självaste Aktuellt påstod för något år sedan att vården bara blir bättre och bättre på att hjälpa och stödja ammande mammor. Det är så fel och så dålig research att jag tar fram skämskudden. Men det är inte konstigt om folk uppfattar det som ett faktum.

Hos bloggaren Circus Queen hittar jag en lista på vad amningsstöd INTE är. Här komemr en kort resumé, håll tillgodo:

Amningsstöd är inte aggressivt. Samla tillräckligt med föräldrar i ett rum, skriver Circus Queen, så kommer någon att ha blivit pressad att amma. Hon skriver om brittiska förhållanden, men jag tror det är fullt sannolikt att det händer här i Sveirge också. Amnignspressen kommer tillsammans med påståenden om att bröst är bäst, ett påstående som kan vara direkt kontraproduktivt om det är amning man vill främja. Frågar man folk som blivit utrsatta för amnignspress om de kände sig lyssnade på, och om de kände sig stärkta i att fatta egna beslut utifrån informationen de fått, blir svaret "Nej" menar Circus Queen.

Amningsstöd är inte passivt. Ickefungerande amningsstöd är ofta missriktad välvilja, men det är kanske särskilot sant för passivt stöd. "vi ska nog fö det att fungera. Bara fortsätt amma så ska du se att poletten trillar ner. Det gäller bara att härda ut." Det kan låta betryggande. Men det lämnar förädlrarna i ett tomrum,. där de varken egentligen blir lyssnade på eller får tillgång till den kunskap och de kontrukvtiva åtgärder som faktiskt finns.

Amningsstöd är inte att ge upp. Om den som ger amningsstödet inte tror att amning vanligtvis fungerar är det du får inte stöd. Circus Queen tror att dessa persponer inte egentligen tror att det är någon skillnad på amning och bröstmjölksersättning - och jag tror hon har en mycket viktig poäng där. Om barnet går upp långsamt i vikt - varför direkt tillgripa bröstmjölksersättning som "tillägg" i stället för att titta på hur amningen fungerar? Det kanske finns en anledning till att barnet inte får ut mjölken ur brösten i tillräckligt mängd?

Att ge amningsstöd är inte att påstå saker man inte har belägg för. Personen som ger amningsstöd har helt  enkelt inte den kunskap som behövs. Det kan handla om att glesa ut amningarna för att barnet får ont i magen, att nattamning är onormalt eller att banret inte ska somna vid bröstet. Låter något konstigt, så syna: Vad har du för belägg för detta påstående? Och vad har personen som ger rådet för utbildning?

Amningsstöd är inte bara för mammor till nyfödda. En del amningsproblem är relaterade till större barn. Kanske har barnet börjat äta så mycket fast föda att amningen hållerpå att trängas ut, större barn kan växa ur famnen och får mindre tag som gör ont och svamp kan komma när som helst under amningsperioden. Är barnet då sex, nio eller tolv månader så ska mamman få stöd i sin amning, om hon inte säger att hon vill sluta amma

Dåligt amningsstöd kan göra mer skada än nytta. Inte minst som att kvinnan tror att hon har "gjort allt" för att få amnignen att fungera, och lämnar dne med en känsla av nederlag över att hon är en sån som itne "kan" amma.

Läs mer om hur dåliga amningsråd ger amningen dåligt rykte här.

5 kommentarer:

Signe sa...

Jag har, som sagt, lite svårt för detta. Man kanske inte bör påstå att amning är bäst utan någon sorts "kvalificering" som jag tror det heter på engelska, men om man påstår att amning INTE är bäst, då menar man förmodligen att något annat är bäst, eller hur??? Och jag vill givetvis ge mitt barn det som är bäst! Vad är "bäst"? Möjligen skulle man kunna omformulera det hela?
Signe

Signe sa...

Signe igen:
Förlåt, jag läste för mycket mellan och för lite på raderna och uttryckte mig väl drastiskt, det var inte meningen, och det var heller inte det det du skrev egentligen handlade om. Du skriver och refererar så bra, och försöker verkligen inte lägga in värderingar, sannerligen en konst.
Jag har ibland lite svårt för det, har varit mycket aktiv inom amningsrörelsen, men aldrig som hjälpmamma, jag är rädd att jag inte skulle kunna ge det där finkänsliga stödet.
Till sist en liten grej som hände igår: jag står ett par dagar i veckan och säljer lite "loppis grejer" på en gågata. Det kommer många föräldrar med barn. Det vanligaste är att föräldrarna pratar med varandra eller i telefon. Igår kom det en pappa som sjöng för sitt barn. Det var så ovanligt att jag rusade fram och frågade "Du sjunger för ditt barn?!" för jag trodde inte det var sant. "Ja, alltid!" svarade han och log.
Varma hälsningar från Signe

Marit Olanders sa...

Det är lugnt Signe. :-)

Anonym sa...

Hej,

Du skriver under rubriken "Att ge amningsstöd är inte att påstå saker man inte har belägg för." att "Det kan handla om att glesa ut amningarna för att barnet får ont i magen, att nattamning är onormalt eller att banret inte ska somna vid bröstet.".

Jag undrar just om detta att nattamma och hur länge det anses behövas. Vad är din åsikt och vad grundar du den på.

Enligt min kompis BVC sköterska så ska det inte behövas efter sex månader. Natt var då definierad som fem timmar tex 00-05.

Är själv väldigt tveksam till detta och undrar om du känner till om det finns några fakta som stödjer det?

Mvh Anna

Sanna sa...

Nu var ju frågan riktad till Marit, men jag kan inte låta bli att kommentera:

Amning på natten "ska inte behövas"? Men om bebisen uttrycker ett behov för nattamning är det väl bebisens behov föräldrarna ska tillgodose, inte försöka tala om för bebisen "nej men du behöver inte det här" och förklara hur statistik och forskning visar det... Det är ju som att mäta upp hur mycket vätska (vatten, mjölk eller annat man brukar ge barnet att dricka) per dygn ett barn i skolåldern "ska" behöva och sen neka barnet då hen är törstig om hen redan druckit sin dagsranson. Helt absurt och ganska grymt egentligen. Fast jämförelsen haltar då amning är så mycket mer än bara vätska/näring - det är värme, trygghet, närhet och tröst. När en bebis vaknar på natten och börjar leta efter bröstet handlar det inte om att hen vill amma, utan om att hen _behöver_ amma.

Strunta i sådana råd som talar om vad barnet "ska" behöva, lyssna till barnet istället. Barnet är den bästa experten vad gäller hens behov, inte BVC eller andra "sakkunniga". Vänta helst tills barnet är ett år innan du börjar begränsa och ransonera med amningen. Sen om nattamningen fortsätter efter året (barn som inte "avvänjts" börjar givetvis sova hela nätter av sig själva så småningom, men det är inte onormalt om barnet ännu nattammar nu och då ännu vid två-tre års ålder) och du känner att du behöver begränsa, gör det på ett lugnt och tryggt sätt: http://drjaygordon.com/attachment/sleeppattern.html