fredag 31 maj 2013

mjölktänder


av Julia Ilke

Mjölktänder, varför heter de första tänderna så?
Enligt Wikipedia heter de så troligen för att de kommer under tiden man ammas eller för att deras färg drar lite åt det blåvita hållet, precis som mjölk också kan göra.

Jag funderar dock på om om mjölktänder kanske berättar något om amningslängden. Kanske är det bara en slump men mjölktänderna har de flesta upp till 4-7 års åldern och det är även så länge som vi biologiskt sett är anpassade för att amma. Vad tror du, är detta en slump eller heter mjölktänder som de gör för att vi förut ammade så länge vi hade dem kvar?

tisdag 28 maj 2013

80 eller 6 amningstillfällen per dygn?

av Julia Ilke

En orsak till att många föräldrar tror att det är något som inte stämmer när barnet vill amma precis hela tiden är alla de felaktiga ”faktan” som cirkulerar kring frågan. I det här inlägget presenteras alternativa svar på dessa påståenden.




- På BVC får man ofta höra att ett barn över sex månader inte behöver äta på natten.

Rent fysiologiskt har de säkert rätt, ett barn över sex månader kan i teorin få i sig tillräckligt med näring under sina vakna timmar för att inte gå ned i vikt. Men amning är för det första mer än bara mat. Att amma på natten är närhet, trygghet och hjälp att somna om. Alla barn kommer inte heller till ro på dagen för att kunna äta tillräckligt och i de fallen behöver barnet så klart få äta sig mätt på kvällen och natten när intrycken är färre och barnet kan amma på i lugn och ro.
När BVC trycker på att nattmaningen bör upphöra vid sex månader är risken stor att många känner en skuld för att de inte ”lyckas” sluta, när det egentligen kan vara helt i sin ordning att barnet ammar.

-På sidan babycenter.com skriver de att Förmodligen kommer ditt barn att vilja amma 8-15 gånger per dygn. I slutet av första veckan har detta förmodligen minskat och "landat" på 6-8 amningstillfällen per dygn.” De skriver även uttryckligen att ett tecken på att barnet inte får tillräckligt med mjölk är justDitt barn verkar otillfredsställt efter amning” och ”Ditt barn vill amma konstant.”

Påståenden som dessa florerar på flera liknande sidor vilket är tråkigt och direkt skadligt. De flesta barn är INTE nöjda med att amma 6-8 gånger per dygn.
Ur ett biologiskt och evolutionärt perspektiv är det normalt att ett barn som har fri tillgång till bröstet söker sig dit för en slurk 4-6 ggr i timmen under sina 3-4 första levnadsår. I vårt samhälle vore detta en mardröm för en del, en dröm för andra men verklighet för nästan ingen.
Jag kan inte låta bli att räkna lite på detta, vi har alltså under evolutionens gång anpassats till att som barn få amma 4-6 ggr i timmen under de vakna timmarna och något mindre under natten. Låt oss säga att det ger ett snitt på 5 ggr i timmen under 14 vakna timmar och 1 ggr i timmen under nattens 10 timmar. Totalt blir det 80! 80 mindre slurkar per dygn eller rejäla matningar 6 gånger per dygn? Även om man inte väljer att låta barnet ha helt fri tillgång till bröstet så tycker i alla fall jag att dessa siffror ger lite perspektiv. Den egna sanningen kanske hamnar i mitten någonstans och förhoppningsvis är det några färre som nu behöver oroa sig för att något skulle vara fel när barnet vill amma konstant.


Vill du läsa mer om naturlig amningsfrekvens rekommenderar jag Göran Burenhults bok ”Det ofullkomliga djuret” och kapitlet som heter ”Varför gråter barnen på Trobrianderna nästan aldrig?”

måndag 27 maj 2013

den första tiden


av Julia Ilke

En vanlig fundering och källa till oro för nyblivna mammor är frågan om mjölken verkligen räcker. När det lilla barnet vill amma konstant för att inte vara missnöjt så undrar många om detta beror på att mjölken inte räcker till?

Att ett barn, särskilt när det är nyfött, vill amma i princip dygnet runt är inte ovanligt. De första veckorna kan det verkligen vara så att man inte gör annat än sitter eller ligger ner med sitt lilla barn och ammar, ammar och ammar. Detta kan upplevas ganska påfrestande och många är nog inte helt beredda på hur mycket amning det är i början. Lägg till lite hormonstormar och alla känslor efter förlossningen samt bröst som ömmar och spänner och man förstår att den första tiden kan bli en ganska så tårfylld historia. Men detta är normalt och det tål att upprepas! Den första tiden kan vara nog så jobbig ändå utan att man också ska behöva oroa sig om att något är fel på barnet eller ens mjölkproduktion. Skulle det vara så att barnet inte får i sig tillräckligt kommer du märka det enklast genom att blöjorna är torra. Väter ett spädbarn 6-8 blöjor per dag får hen i sig tillräckligt. Att barnet är missnöjt när det inte ammar eller får ligga helt nära dig är troligen ett tecken på att barnet har det väldigt bra när det får vara så. (Detta har Sagogrynet skrivit väldigt fint om, läs här.)

För att underlätta för sig själv när amningen tar ens mesta kraft och tid är det viktigt att våga be om hjälp. Be om en bok att läsa eller att din partner läser högt för dig, ha alltid något att dricka till hands, ha handdukar i närheten när barnet rapar, be om massage av dina axlarna och en extra kudde för att göra de bekvämare. Se helt enkelt till att du har det så bra som du bara kan och släpp sedan alla tankar på allt annat som du ”borde” göra. Just nu är det bara du och ditt lilla barn som är viktiga så ge er den tiden ni behöver för att vila, amma och att lära känna varandra.

torsdag 23 maj 2013

vad amningen berättar om Neandertalarnas liv


av Julia Ilke

Genom att ta reda på hur länge en arts ungar har ammats kan forskare skapa sig en bild av hur de levt och fungerat som social grupp. Neandertalarna är utdöda sedan 30 000 år men genom att studera tänderna från ett neandertalsbarn stärks tesen att de levde i grupper där man hjälptes åt att ta hand om barnen.

Även om tänderna till stor del utvecklas redan innan födseln så påverkas deras utveckling av maten och den miljön man växer upp i. Det man studerar är emaljen och i vilken grad olika ämnen lagrats in. Amning gör att barium lagras in då bröstmjölk innehåller mycket av detta ämne och genom att ta reda på hur mycket barium som emaljen lagrat in vid olika åldrar kan forskarna få veta hur länge barnet ammades helt och när annan mat introducerades. Barnet som de undersökt ammades exklusivt i sju månader och delvis i ytterligare sju månader och därefter avbröts amningen plötsligt. Hypotesen är att något hände modern som gjorde att hon inte kunde amma vidare. Barnet levde dock vidare vilket tyder på att neandertalarna levde i grupper där man tog hand om varandra och att det fanns andra som tog på sig att ta hand om barnet när mamman inte längre kunde. En annan möjlig förklaring är att neandertalarna ammade en relativt kort tid (jämfört med människan och andra däggdjur) till fördel för att kunna föda barn tätare. Oavsett varför barnet slutade ammas så menar forskarna att ett amningsavslut vid 14 månaders ålder tyder på att andra vuxna neandertalare var involverade i att ta hand om barnet.
Källa:
Christine Austin, Tanya M. Smith, Asa Bradman, Katie Hinde, Renaud Joannes-Boyau,David Bishop, Dominic J. Hare, Philip Doble, Brenda Eskenazi & Manish Arora (2013). Barium distributions in teeth reveal early-life dietary transitions in primates. Nature.



måndag 20 maj 2013

UnderbaraClara om offentlig amning

av Julia Ilke

Underbara Clara Lidström har en förmåga att ryta ifrån och ta ställning för sådant som borde vara självklart men som ändå inte är det. Idag bloggar hon om amning och inlägget är väl värt att läsa!

extremer får andra att känna sig normala

av Julia Ilke

När andra mammor frågar mig hur vi ammar och de hör mina svar är det inte helt ovanligt att jag möts av två stora ögon och sedan ett litet leende. Det är nästan som om jag utifrån kan höra hur deras världsbild raseras och byggs om på nytt under loppet av bara några sekunder. Att detta sker beror på att mina svar inte går i linje med den rådande amningsnormen. Normen som säger att man som god mamma bör helamma 4-6 månader och sedan fasa ut amningen så att barnet klarar sig helt på annan mat ungefär lagom till 1-årsdagen. Nattamma är det heller inte normalt eller nödvändigt att göra från det att barnet är cirka halvåret gammalt. På frågan hur länge vi ska amma svarar jag ”minst två år”, på frågan om annan mat svarar jag ”ja, men bara lite så vi helammar i princip fortfarande” och på frågan om jag får sova på nätterna så är mitt svar att ”han äter som mest på nätterna men det stör mig inte, jag sover vidare”. Två år med amning är otroligt länge för den som tänkt börja fasa ut amningen vid fyra månader och att jag möts av stora ögon är alltså inte konstigt. Det lilla efterföljande leendet anar jag vittnar om ett behov och en längtan efter positiva och trygga förebilder som vågar göra på sitt eget sätt oavsett vad normen säger. Något som stärker denna tes är att det vid flera tillfällen hänt att mammorna en tid senare lite stolt berättar för mig att de också nattammar fortfarande eller att de inte kommer skynda på med smakportioner så länge barnet inte visar mer intresse för det.

Detta får mig att tänka på hur bra det är att ha en variation av förebilder och hur viktigt det är att det tillåts att finnas ”extremer”. Att ta på sig rollen som extrem kan vara utmanande men det är också kul när man ser att det får andra att våga flytta sin ribba. Detta gäller inte bara amning utan även de flesta andra områden i livet. Ta träning som exempel: om medelsvensson springer en mil tre gånger i veckan är det lätt att man känner sig som en träningsfanatiker och till och med blir anklagad för att ha en osund inställning till träning om man vill springa varje dag. Möter man dock en extremsportare som springer tre mil om dagen så känns den egna dagliga milen plötsligt inte så extrem längre. Alla som ammar "extremt" på något vis borde därför våga tala om det, för vår egen skull så klart men också för att våra ”extrema” val kan hjälpa andra att känna sig mer bekväma när de kliver ur sin bekvämlighetszon och gör lite annorlunda.

lördag 18 maj 2013

Amning och anknytning


Av Eva-Lotta Funkquist

Mary Salter Ainsworth var John Bowlbys (grundaren av anknytningsteorin) medarbetare. Hon skapade den första metoden för att mäta anknytning. Metoden har blivit en klassiker inom psykologin och kallas främmandesituationen (på engelska; Strange Situation Procedure). Syftet med metoden är att framkalla anknytningsbeteende hos barnet för att sedan kunna värdera det. Det har visat sig särskilt lämpligt att göra då barnet är runt ett år. Genomförandet går till så här: föräldrar och barn får vistas i ett rum med leksaker, varpå föräldern lämnar rummet i ungefär en minut. Den viktigaste sekvensen är hur barnet hanterar återföreningen. Ett tryggt anknutet barn kan t.ex. söka upp föräldern och låta sig tröstas eller, om barnet inte blivit skrämt av separationen, välkomna föräldern med ord eller leende. Sextio till 70 % av barnen i det västerländska samhället anses vara tryggt anknutna till en eller båda föräldrarna. Otryggt anknutna barn kan delas in i två grupper; undvikande respektive ambivalent anknutna. Barn med undvikande anknytning har ofta lärt sig att hantera separation utan gråt och vid återförening undviker ofta barnet föräldern. Femton till 25 % av barnen i det västerländska samhället uppvisar det här anknytningsmönstret. Beteendemönstret uppfattas ju ofta som eftersträvansvärt hos barn i den västerländska kulturen och barnen kan därför felaktigt tolkas som ”trygga”. Ambivalent anknutna barn visar ofta stark oro i samband med separationen, men låter sig inte lugnas av föräldern, utan avvisar kontakt eller blir extremt klängiga vid återförenandet. I det västerländska samhället brukar 5 till 15 % av barnen ha ambivalent anknytning. Under utvecklandet av metoden visade det sig att en del barn inte gick att kategorisera enligt de kriterier som fastställts. Det här var speciellt vanligt bland barn som kom från socialt utsatta familjer. Dessa barn kunde undvika föräldern i samband med återförening, men samtidigt uppvisa starkt obehag och ledsnad. Den här anknytningen har kommit att kallas desorienterad och anses ofta var den allvarligaste formen av otrygg anknytning. I den västerländska befolkningen brukar 15 till 20 % av barnen ha det här anknytningsmönstret. Alla former av otrygg anknytning är för barnet kopplade till problem senare i livet (se t.ex. Broberg  Anknytning i praktiken. Tillämpningar av anknytningsteorin, 2008). 

Spelar amning roll för anknytningen? Svaret är långt ifrån enkelt att ge. När Ainsworth utvecklade sin teori så gjorde hon det i ett land där amningen var norm (Uganda) och i ett land där flaskmatning (USA) var norm och Ainsworth hade själv aldrig något entydigt svar på frågan.

Men naturligtvis bedrivs det forskning för att svara på frågan. Ett exempel är: Breastfeeding and its relation to maternal sensitivity and infant attachment.

Forskarna kom fram till att ju längre amning desto högre poäng på Ainsworth sensitivitetsskala, som visar hur lyhörd mamman är för barnets behov. Längre amning var däremot inte kopplat till lägre risk för undvikande eller ambivalent anknytning. Däremot innebar längre amning en lägre risk för att barnet skulle utveckla desorienterad anknytning.

En liten rolig detalj är att jag har en vän som blev testad med främmandesituationen när hennes barn var ett år. Hon svarade förvånat när testledaren sa att hon skulle lämna rummet en minut: Nej, det förstår du väl att jag inte kan göra, han känner ju inte dig.

Hur många poäng får man för det? Full poäng av mig i alla fall...

Raynaud's fenomen är ofta en förbisedd åkomma vid amningsproblem

Eva-Lotta Funkquist

Kvinnor som har en kronisk djup smärta vid amning och som söker vård blir ofta behandlade med svampmedicin. En del kvinnor blir inte hjälpta. Genom att granska journaler hittade forskare 22 kvinnor som istället gavs diagnosen Raynaud's fenomen. Det vanligaste symtomen på fenomenet är dålig perifer cirkulation och vita fingrar vid kyla. Tolv av kvinnorna behandlades med läkemedelssubstansen nifedipine (svenskt läkemedel t.ex. Adalat). Åttiotre procent blev hjälpta av behandlingen. Läs mer om artikeln här.

fredag 17 maj 2013

idealiskt så skulle detta vara en helt odramatisk fråga

av Julia Ilke

I senaste numret (6/2013) av tidningen Föräldrar & Barn har man som tema ”Bryta normer”. Fem sidor ägnas åt normbrytaren att välja flaskmatning istället för amning och för dem som tycker det är ett spännande ämne vill jag rekommendera tidningen.
Johanna Stenius som varit med och startat föreningen för Flaskmatning i Sverige har gjort en intervju med barnläkare Stefan Johansson och så skriver hon även personligt om varför hon valde att ge flaskan till sina barn.
Som ni läsare redan vet så är allt som handlar om flaskor och amning hett och känsligt och hur och vad man än säger och gör så tycks man alltid reta upp någon. Det är dock inte fel att ibland bara lyssna på andras åsikter och upplevelser utan att värdera och tycka till. Det enda jag väljer att tycka till om är att ge tummen upp för det barnläkaren Stefan Johansson säger i intervjun med honom, nämligen ”Idealiskt så skulle detta vara en helt odramatisk fråga. Barnet behöver mat och kärlek för att växa och utvecklas, det är det det viktigaste. Och anknytning till barnet och känslan av samhörighet, handlar inte bara om matning."

tisdag 14 maj 2013

ny studie om ersättning de första dagarna som strategi för ökad amning i längden


av Julia Ilke

Forskare vid University of California har undersökt hur tillmatning med ersättning under de första dagarna på BB påverkar hur länge och mycket mamman senare kommer att amma.

Mammorna och barnen i studien hade bedömts som extra riskutsatta för att få problem med amningen då barnen vid ett dygns ålder gått ner 5-10 % av födslovikten. I kontrollgruppen ammades barnen exklusivt medan exprimentgruppen gav barnet en dos om 10 ml ersättning efter varje amningstillfälle. Vid uppföljningen en vecka samt tre månader efter födseln visade det sig exprimentgruppen som gett ersättning de första dagarna hade minskat på ersättningdosen redan efter en vecka medan fler i kontrollgruppen hade börjat ge ersättning vid det laget. Vid tre månader ammade 79 % av mammorna i exprimentgruppen exklusivt jämfört med 42 % i kontrollgruppen. Av de barn som vid en veckas ålder fick ersättning ammades de exklusivt i endast 18% av fallen. Studien är dock liten då endast 40 kvinnor var med och därför bör man vara försiktig med att dra för snabba slutsatser.

Den canadensiske läkaren Jack Newman kritiserar dock studien på sin Facebooksida. Kritiken han framför handlar för det första om grundantagandet att viktnedgång efter födseln alltid är ett problem och en riskfaktor för att få amningsproblem. Istället menar han att en viktnedgång är helt i sin ordning då barnet gör sig av med onödig vätska och skulle barnet ha svårt att ta bröstet så är lösningen hjälp att ordna detta snarare än att ge ersättning. Sedan påpekar han att det mycket väl kan vara så att mamman och barnet klarar sig mycket bra på egen hand om man bara ger dem lite tid. Att redan efter ett dygn komma med ersättning ger en signal till mamman om att hon inte klarar av ge mat till sitt barn. Att ta till ersättning som lösning kan även leda till att man inte tar tag i det verkliga problemet om det nu är så att barnet inte lyckas få i sig tillräckligt med mjölk på grund av fel grepp eller liknande.

När jag först läste om studien blev jag överraskad över resultatet men så tänkte jag att en orsak kunde vara att många mammor idag känner sig osäkra på sina kroppar och genom att få ersättning så kunde de slappna av bättre. Att känna sig avslappnad och trygg frisätter nämligen hormonet oxytocin samt håller nivåerna av stresshormonerna kortisol och adrenalin nere, detta sammantaget ger en hormonbalans som gynnar amningen. Att ersättningsmammorna ammade längre tänkte jag kunde bero på att de när de inte oroade sig för barnets vikt fick en bättre och mer avslappnad upplevelse av att amma vilket gjorde att de ville fortsatta i högre grad.

Efter att ha läst Newmans kritik är jag dock beredd att hålla med honom till stor del. Det är ett stort problem idag att kvinnokroppen utsätts för så mycket granskning och kritik. Vad skulle hända om man istället för att trygga kvinnor med ersättning skulle satsa på att förebygga denna osäkerhet? Genom att utbilda blivande mammor om hur amningen fungerar, ge dem stödet de behöver och skippa snacket som får dem att tvivla på sin och barnets förmåga att få till en fungerande amning gissar jag att man skulle får fram lika fina amningssiffror som studien fick fram.


Källa:

Valeire J. Flaherman, Janella Abt, Anhony E. Burgos, Kathryn A. Lee, Michael D. Cabana and Thomas B. Newman. (2013). Effect of early limited formula on duration and exclusivity of breastfeedning on at-risk infants: an RCT. Pediatrics.

www.facebook.com/DrJackNewman/posts/191865550964499

måndag 13 maj 2013

det saknas ett ord i amningsordlistan


av Julia Ilke

Jag saknar ett ord i det svenska språket för att beskriva amning som är mitt emellan hel-och delamning. Helammar gör man ju så länge barnet bara får bröstmjölk och delammar gör man i teorin så fort barnet får börja äta annat. Personligen känns det dock inte rätt att säga att jag delammar bara för att sonen sedan två månader får smaka små små bitar från min tallrik. I praktiken får han fortfarande hela, eller ja nästan hela, sitt energibehov täckt via amningen och därför identifierar jag oss mer som hel- än delammare men egentligen skulle jag vilja ha ett eget ord för att slippa säga ”Jo han har börjat få smaka annan mat men vi tar det i hans egen takt så egentligen ammar vi mest”.

Att ordet jag söker inte finns tänker jag beror på att övergångsfasen från helamning till annan mat för många är ganska kort. Börjar man ge puréer, välling och gröt kan man på relativt kort tid skifta om så att denna mat utgör en stor del av barnets intag och eftersom denna typ av avvänjning är den vanligaste i Sverige är det kanske inte så konstigt att det inte finns ord för att beskriva det jag vill beskriva?

Att inte ge gröt utan att istället ge vanlig mat brukar kallas för BLW (baby led weaning, eller barnledd avvänjning på svenska). Metoden innebär alltså att barnet får ”riktig” som exempelvis lätt mosad äggula, morotsstavar, vispad grädde, hallon, gröna ärtor, avokado och broccolibuketter. Helt enkelt mat med mild smak och som barnet själva kan hålla i och/eller finfördela. Att lära sig äta själv tar tid och i praktiken kommer således amningen att fortsätta utgöra huvuddelen av födan ett bra tag efter det att annan mat introducerats.

Har du introducerat annan mat under en längre tid och känner du i så fall att det saknas ett ord för att beskriva amningen under denna tid?

torsdag 9 maj 2013

amningshumor i DN

Blev tipsad om denna serieruta som ska ha varit publicerad i Dagens Nyheter förra veckan. Vad tycker ni, är det kul?

Jag antar att syftet är att ironisera över alla de ogenomtänkta kommentarer som dyker upp i debatten om amning men jag lyckas inte skratta med utan tycker mest det är en väldigt smaklös liknelse.

tisdag 7 maj 2013

blondinbella tycker till om amning

Isabella "Blondinbella" Löwengrip gick för någon veckan sedan ut och berättade att hon väntar barn. Med tanke på det stora inflytande hon har över framförallt unga kvinnor hoppades jag att hon i och med det stundande moderskapet skulle förmedla en positiv syn på amning. I dag svarade hon på läsarfrågor i sin blogg och en fråga löd:

"Hej Isabella! Tror du att du kommer ändra din åsikt om att förbjuda barn på vissa caféer när du själv får barn? Kommer du att välja barnanpassade caféer när bebisen har kommit?
Jag var gravid när jag skrev om det i bloggen. Jag tycker att caféägaren själv ska bestämma om det vara barnvänligt eller inte. Det finns vissa cafér jag redan nu vet att jag skulle undvika med barnvagn oavsett förbud eller inte på grund av att jag vet att många människor har viktiga möten där och så vet jag vissa cafeér som det skulle fungera utmärkt på. Jag tycker bara att det är bra om det blir mer nischat. Då blir vissa cafeer ännu mer barnvänliga, eller jobb eller hund! Dessutom kommer jag aldrig någonsin amma öppet vilket jag tycker är äckligt men det kan vi ta senare .."

Isabella gör alltså klart redan nu att offentlig amning är äckligt och att det är ett ämne hon kommer att återkomma till. Med tanke på att hon i andra sammanhang vågar gå sin egen väg och bryta mot normerna och därmed potentiellt skulle kunna bli en positiv förebild även när det kommer till amning är det beklagligt att hon uttrycker sig på det här sättet om offentlig amning. Amning i sig är inte äckligt men däremot finns det en samhällsstruktur och kultur som får många att ändå uppfatta amning som just äckligt. Jag håller tummarna för att Isabella ska ta sig en funderare på hur det kommer sig att hon tycker att amning är äckligt och om det verkligen är ett budskap som hon vill förmedla till sina läsare.

ekot om att amningen minskar

av Julia Ilke

Ekot hade igår ett inslag om amning där de intervjuar två mammor om deras val att amma respektive att ge flaska. Bakgrunden till reportaget är Socialstyrelsens rapport från 2012 där det framkom att andelen barn som ammas minskar och är som lägst på 20 år.

För att lyssna på inslaget via Ekots hemsidan får man trycka på en länk med citatet "Det var skönt att sluta amma" och när man sedan lyssnar sägs det att ersättning är likvärdigt bröstmjölken. Jag måste därför fråga om det är så konstigt att amningen minskar när fokus så ofta hamnar på att det är skönt att sluta amma och när det påstås att ersättning går precis lika bra? Sen undrar jag också hur bra det är att låta en mamma tycka till om huruvida amning ger ett starkare immunförsvar eller ej. Även om det bara är hennes egna spekulationer tycker jag det är onödigt att det sägs då det finns forskning som visar att amning faktiskt bidrar till ett bättre immunförsvar.

Det sägs också i reporategt att rekommendationen i Norge är att man ska helamma ett år, det stämmer dock inte utan precis som i Sverige rekommenderas norska kvinnor att amma helt i sex månader och delvis i minst ett år.

Varför tror du att amningen minskar i Sverige? Är det ett problem? Vad skulle kunna få trenden att vända uppåt igen?

måndag 6 maj 2013

Protein i bröstmjölk mot multiresistenta bakterier


av Julia Ilke

Anders Håkansson heter en svensk forskare som ägnat sig åt att undersöka ett protein som finns i bröstmjölk. Förra veckan publicerade han tillsammans med sina kollegor en ny artikel där man visar hur denna proteinmolekyl, som kallas för HAMLET, kan användas för att övervinna multiresistenta bakterier. Proteinet gör bakterierna känsligare för antibiotika vilket innebär att antibiotikasorter som slutat bita på bakterien nu kan användas igen. I förlängningen tänker sig forskarna att proteinet kommer att kunna användas för att effektivisera antibiotikabehandlingar så att mindre doser kommer att behövas, något som i sin tur gör att utvecklingen av multiresistenta bakterier minskar.

Läs mer om upptäckten på The Scientist.
Vill du läsa forskarnas artikel så heter den: L. Marks et al., (2013). Sensitization of Staphylococcus aureus to methicillin and other antibiotics in vitro and in vivo in the presence of HAMLET, PLOS ONE, 8:e63158.

torsdag 2 maj 2013

Amningskläder-behövs det?


av Julia Ilke

Amningskläder- behövs det och vad säger utformning och tillgången på dem om amningens plats i samhället?

När jag blev mamma blev jag förvånad över att utbudet på amningskläder i vanliga klädbutiker är i det närmaste obefintligt. I bästa fall finns det en liten hörna med kläder som passar både den gravida och den ammande kvinnan och detta är märkligt på flera vis tycker jag. Märkligt med tanke på företagens vinstintresse eftersom de skulle sälja mer om de gjorde separata plagg. Märkligt att man tror att en kvinna sedan hon fött vill gå runt i kläder som är alldeles för stora sedan magen är borta. Märkligt är det också att efterfrågan på praktiskt amningskläder inte är större så att fler klädbutiker har det som en självklar del av sitt sortiment.

En orsak till att det ser ut så här tänker jag är att det finns en idé om att amning är något som pågår under en kort period och till största del i hemmet. Behovet av specifika amningskläder måste således uppfattas som litet och i den mån behovet ändå finns så kan det lika gärna kombineras med gravidplaggen. Ammar man några månader kan jag förstå att en del är nöjda med att använda gravidtunikan och stannar man hemma den första tiden kanske man nöjer sig med att bara dra upp sin vanliga tröja. Många vet jag också hittar på sina egna lösningar med lager-på-lager och så finns det så klart butiker på nätet som säljer bra men också väldigt dyra amningskläder. Om tillgången på amningsvänliga kläder vore större gissar jag att fler skulle amma ute bland folk och jag tror också att fler skulle amma lite längre. Att hålla på och krångla med opraktiska kläder är drygt i längden och även om man inte tänker på det direkt så bidrar det ändå till en känsla av att amningen är ett hinder för att man ska kunna gå ut och känna sig avslappnad.

Detta får mig också att undra hur kvinnor gjort tidigare och i mitt sökande stöter jag på en teori som har med kyrkan, skjortans knäppning och amning att göra. Förr i tiden satt nämligen männen på höger sida i kyrksalen medan kvinnorna satt på vänster sida. För att kvinnorna skulle kunna delta i de långa mässorna behövde de ha med sig barnen och för att barnen skulle vara tysta behövde de kunna ammas. För att lösa detta fick kvinnornas blusar knapparna på vänster sida för att de på så vis skulle kunna öppnas utan att männen på andra sidan gången skulle se något. Än idag knäpps kvinnokläder åt vänster medan manskläder knäpps åt höger och får man tro på historikerna så kan det alltså vara ett spår från en tid då offentlig amningen i kyrkan var en självklarhet.

onsdag 1 maj 2013

Amning i siffror- Tävlingen avslutad

Vinnarna i tävlingen är nu utsedda. Grattis till er som vunnit!

1:a priset går till Ulrika Eek
2:a priset går till Charlotta Wennström
3:e priset går till Karin Ågren

Svaren som kom in har varit kreativa och även till viss del stämt överens med de siffror som jag tänkte på.

Med 97 syftade jag på att det är procenten av svenska barn som ammas första veckan efter födseln. Detta enligt Socialstyrelsens rapport från 2012. Samma rapport meddelar även att 87 % ammas vid fyra månaders ålder. Även om amningsfrekvensen i Sverige har varit på nedåtgående sedan 2004 så ligger vi ändå bra till sett i ett internationellt perspektiv.

182 500 är antalet kalorier som går åt för att amma ett år, räknat på i snitt 500 kcal om dagen.

3-5 är procenten fett i bröstmjölk vilket fördelas på 40 % mättat fett och resterande främst enkelomättat. De flesta däggdjurs mjölk har en fetthalt på mellan 2-10% men blåvalen har faktiskt så mycket som 36% fett i sin mjölk!

1973 var året som Amningshjälpen bildades. Syftet var då och är fortfarande att sprida kunskap om amnig, verka för en levande amingskultur samt ge stöd åt dem som ammar. När Amningshjälpen startade var amningsfrekvensen i Sverige otroligt låg. 1971 var bottenåret då endast 6 % av mammorna ammade sina barn vid 6 månaders ålder. Sedan dess har kunskaperna om amning ökat både bland sjukvårdpersonal och föräldrar och Amningshjälpen har säkerligen haft en del i det!

Källor:
Jenessa R. (1979). The composition of human milk. Semin Perinotal, 3 (3) 225-39.
Amningshjälpen.se
Socialstyrelsens rapport "Allt färre ammar sina barn" från aug 2012.