lördag 18 maj 2013

Amning och anknytning


Av Eva-Lotta Funkquist

Mary Salter Ainsworth var John Bowlbys (grundaren av anknytningsteorin) medarbetare. Hon skapade den första metoden för att mäta anknytning. Metoden har blivit en klassiker inom psykologin och kallas främmandesituationen (på engelska; Strange Situation Procedure). Syftet med metoden är att framkalla anknytningsbeteende hos barnet för att sedan kunna värdera det. Det har visat sig särskilt lämpligt att göra då barnet är runt ett år. Genomförandet går till så här: föräldrar och barn får vistas i ett rum med leksaker, varpå föräldern lämnar rummet i ungefär en minut. Den viktigaste sekvensen är hur barnet hanterar återföreningen. Ett tryggt anknutet barn kan t.ex. söka upp föräldern och låta sig tröstas eller, om barnet inte blivit skrämt av separationen, välkomna föräldern med ord eller leende. Sextio till 70 % av barnen i det västerländska samhället anses vara tryggt anknutna till en eller båda föräldrarna. Otryggt anknutna barn kan delas in i två grupper; undvikande respektive ambivalent anknutna. Barn med undvikande anknytning har ofta lärt sig att hantera separation utan gråt och vid återförening undviker ofta barnet föräldern. Femton till 25 % av barnen i det västerländska samhället uppvisar det här anknytningsmönstret. Beteendemönstret uppfattas ju ofta som eftersträvansvärt hos barn i den västerländska kulturen och barnen kan därför felaktigt tolkas som ”trygga”. Ambivalent anknutna barn visar ofta stark oro i samband med separationen, men låter sig inte lugnas av föräldern, utan avvisar kontakt eller blir extremt klängiga vid återförenandet. I det västerländska samhället brukar 5 till 15 % av barnen ha ambivalent anknytning. Under utvecklandet av metoden visade det sig att en del barn inte gick att kategorisera enligt de kriterier som fastställts. Det här var speciellt vanligt bland barn som kom från socialt utsatta familjer. Dessa barn kunde undvika föräldern i samband med återförening, men samtidigt uppvisa starkt obehag och ledsnad. Den här anknytningen har kommit att kallas desorienterad och anses ofta var den allvarligaste formen av otrygg anknytning. I den västerländska befolkningen brukar 15 till 20 % av barnen ha det här anknytningsmönstret. Alla former av otrygg anknytning är för barnet kopplade till problem senare i livet (se t.ex. Broberg  Anknytning i praktiken. Tillämpningar av anknytningsteorin, 2008). 

Spelar amning roll för anknytningen? Svaret är långt ifrån enkelt att ge. När Ainsworth utvecklade sin teori så gjorde hon det i ett land där amningen var norm (Uganda) och i ett land där flaskmatning (USA) var norm och Ainsworth hade själv aldrig något entydigt svar på frågan.

Men naturligtvis bedrivs det forskning för att svara på frågan. Ett exempel är: Breastfeeding and its relation to maternal sensitivity and infant attachment.

Forskarna kom fram till att ju längre amning desto högre poäng på Ainsworth sensitivitetsskala, som visar hur lyhörd mamman är för barnets behov. Längre amning var däremot inte kopplat till lägre risk för undvikande eller ambivalent anknytning. Däremot innebar längre amning en lägre risk för att barnet skulle utveckla desorienterad anknytning.

En liten rolig detalj är att jag har en vän som blev testad med främmandesituationen när hennes barn var ett år. Hon svarade förvånat när testledaren sa att hon skulle lämna rummet en minut: Nej, det förstår du väl att jag inte kan göra, han känner ju inte dig.

Hur många poäng får man för det? Full poäng av mig i alla fall...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant. (Jag skulle heller aldrig lämna min son där...:)

När det gäller att amma eller inte för anknytningen förstår jag att det är svårt att göra studier i detta. Men jag tror själv att amningen ger väldigt mycket för anknytningen. Det är ett intimt samspel mellan mor och barn och genom amningen får barnet trygghet och mängder av närhet och hudkontakt eftersom bebisar gärna vill amma ofta och länge. Också förutsägbarhet, brösten finns alltid där, något som gör barnet tryggare.
Men då förutsätter jag förstås att amningen fungerar och upplevs positiv av både mamma och bebis. Att amningen är fri och inte reglerad och att mamman är lyhörd för sitt barns behov och signaler. Att amma utan känsla tror jag är svårt, men undantag finns alltid. Och  känner man avsmak, obehag eller stress inför amning kan det kanske påverka anknytningen negativt. 

Och visst ska väl flaskande föräldrar vara lite extra uppmärksamma på att ge mer hudkontakt vid matning? Eller kan en flaskförälder erbjuda närheten på annat sätt, eller är det optimala just i samband då barnet får flaskan?

För oss har amningen betytt oerhört mycket för anknytningen då min son är för tidigt född och vi blev separerade vid födseln. Efter månader med pumpning och sondmatning med min mjölk kom vi igång med helamning och amningen har verkligen varit ett bra sätt att knyta an trots en lite tuff start.

Visst var det så att ammande mammor blir mer aggressiva i sitt försvar av barnen jämfört med icke-ammande? Jag läste om detta i någon studie någonstans. Någon som känner igen?


Julia Ilke sa...

Anonym- studien du tänker på är kanske denna http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3345316/

Anonym sa...

Hej hej!

Jag har nyligen blivit uppmärksammad på denna inlägg och jag ifrågasätter att författaren och/eller bloggansvarig har läst studien som det hänvisas till. Eva-Lotta Funkquist tar upp att "Forskarna kom fram till att ju längre amning desto högre poäng på Ainsworth sensitivitetsskala, som visar hur lyhörd mamman är för barnets behov. Längre amning var däremot inte kopplat till lägre risk för undvikande eller ambivalent anknytning. Däremot innebar längre amning en lägre risk för att barnet skulle utveckla desorienterad anknytning" men nämner inte det faktum att studien inte hittade ett samband mellan sensitivitet och trygg anknytning - något som är väldigt viktigt för förståelsen av resultaten.


Forskarnas egna slutsats om sina resultat som skrivs i artikeln är:

"Considering the small effect sizes and the fact that we could not draw firm conclusions about the direction or causality of the associations, it is not (yet) warranted to conclude that there is more to breastfeeding than mother’s milk and to recommend breastfeeding as a means to promote secure infant-mother attachment."

Det är såklart fritt fram att ha egna teorier om amning och anknytning och spekulera fritt men att förvanska en specifik vetenskaplig studie på detta sätt här högst oetiskt.

/Sara Scholtens