torsdag 28 november 2013

Debatten fortsätter på SVT 1

av Julia Ilke

Debatten om den nya lagen fortsätter och ikväll kl 22 tar Svt-programet Debatt upp frågan. Med och diskuterar är allas våran Marit Olanders så missa inte det!

onsdag 27 november 2013

DN Debatt om lagförslaget

av Julia Ilke

DN Debatt publicerar idag två debattinlägg angående den nya lagen som förbjuder reklam för ersättning.

Agnes Wold debatterar mot förslaget och får svar från Ingrid Rönn Hyttsten, Cecilia Kauppi och Susanne Gräslund.

Agnes Wold "Det är orimligt att förbjuda reklam för flaskmatning."

Ingrid Rönn Hyttsten, Cecilia Kauppi och Susanne Gräslund "Amning främjar hälsan även hos svenska barn."

Nytt förbud mot reklam för ersättning

av Julia Ilke

I veckan tar regeringen beslut om att förbjuda företag från att marknadsföra bröstmjölksersättning och relaterade produkter som t.ex. nappflaskor. Sedan tidigare finns WHO-koden som reglerar marknadsföringen och som företag har som policy att följa men nu ska det alltså bli olagligt att bryta mot den. Den synliga skillnaden kommer inte bli märkbar eftersom maknadsföringen redan är hårt reglerad men däremot kan lagen ses som ett principiellt beslut där regeringen lägger sig om en kvinna ska amma eller inte. Information om ersättning har man dock fortfarande rätt att få så jag tänker att det mer handlar om att reglera företagens reklam än ett försök att styra kvinnors val att amma eller inte.

Igår debatterade Carina Sjögren från Amningshjälpen och Andres Nord från Föreningen flaskmatning i Sverige frågan i Studie Ett i P1. Lyssna på inslaget här.

måndag 25 november 2013

Forskning om psykisk ohälsa efter förlossning

av Julia Ilke

Nu har ni chansen att vara med och bidra till forskningen igen! Forskare vid Lunds universitet vill komma i kontakt med kvinnor som mått psykiskt dåligt efter förlossningen.

torsdag 21 november 2013

Amma för pengar eller av egen vilja?

av Julia Ilke

Brittiska mammor i South Yorkshire och Derbyshire ska få betalt för att amma sina barn. 2000 kr i shoppingkuponger erbjuds de som ammar i sex månader eller mer och syftet med belöningen är att få upp amningsfrekvensen. (Läs mer.)

Spontant tror jag att majoriteten i Sverige inte tycker att amning är något som ska belönas med statliga medel. Amma ska man göra för att man själv vill och generellt sett protesterar vi när påtryckningarna om att vi ska göra si eller så blir för stora. Jag kommer dock att tänka på den jämställdhetsbonus som svenska föräldrar får om de delar lika på föräldrardagarna och som jag aldrig hört någon klaga på. Vad är egentligen skillnaden? Både amning och jämställdhet borde vara något folk väljer för att de själva vill och för att de värderar de fördelar som följer dessa val. Att statligt belöna både amning och jämställdhet tänker jag är att bekräfta antagandet att amning och jämställdhet är jobbiga uppoffringar som man inte vill göra om man inte motiveras med yttre belöningar.

Inom den positiva psykologin är motivation en viktig fråga och man skiljer på yttre och inre motivation. Yttre motivation är när man gör något för att få andras bekräftelse, pengar eller andra belöningar utifrån. Inre motivation är motsatsen och handlar om drivkraften att göra något för sakens egen skull och för att man känner en egen lust att göra det. Det forskningen visat är att när man börjar ge yttre belöning till människor som från början drivs av en inre motivation så dör den inre drivkraften snart ut. Vill man döda någons inre driv görs det alltså bäst genom att börja belöna handlingarna. Exempelvis har man sett att konstnärer som målar på beställning målar sämre än när de målar fritt, barn som belönas för att rita i skolan slutar att rita så när de inte längre får en belöning och studenter som drivs av viljan att få bra betyg presterar sämre än studenter som pluggar för att de tycker det är kul att lära sig.

Risken med att belöna amning och jämställdhet är således att de som redan ammar och eftersträvar jämställdhet i sitt förhållande motarbetas när de får signalen att det är en uppoffring. De som saknar motivation att amma eller leva jämställd kan möjligtvis förmå sig till att göra det i och med den ekonomiska ersättningen men vad tror vi händer den dagen de inte längre kan få någon belöning? Kommer de att då plötsligt att ha byggt upp en inre motivation att fortsätta eller kommer de tänka "Vadå, förut fick jag betalt för att amma/leva jämställt men om jag inte får det längre varför ska jag då fortsätta?!".

tisdag 19 november 2013

Du och ditt barn bestämmer

av Julia Ilke

Som kommentar till det förra inlägget frågar en mamma hur hon ska tackla förskolepersonalens önskan om att hon ska sluta amma barnet då de menar att barnet kommer att börja somna fortare i vagnen om hen vänjs av vid att somna vid bröstet. Till Amningshjälpens Facebookgrupp kommer det med jämna mellanrum frågor från mammor som undrar hur de ska övertyga sina män om att det är ok att amma efter 1-års dagen. Frågor om hur man ska orka amma vidare när svärfar säger högt så att alla hör att det inte passar sig att amma så stora barn. Oro för att barnet får näringsbrist när det väljer bröstet framför mormors hemlagade köttbullar eftersom mormor hävdar det så bestämt.

Stressen över att känna att man vill amma vidare men ständigt bli ifrågasatt och påhoppad på grund av sitt val.

Att rusta sig med kunskap om WHO:s 2-års- rekommendation, andra kulturers amningsvanor som är mer tillåtande och nyttan med att barn får amma länge stärker och hjälper många vet jag. Men det är ändå jobbigt att behöva försvara sitt val och hänvisa till WHO i tid och otid när man egentligen bara vill få amma sitt barn i fred.

Att bygga ett pannben av stål där andras tyckande och tänkande inte tillåts passerar in låter troligen lättare än vad det är men kanske är det ändå vad den enskilda mamman behöver göra. Vägra lyssna på andras pladder och fokusera på dig själv och barnet. Förskolepersonal borde inte ha någon åsikt över huvudtaget om era amningsvanor men om de ändå uttrycker åsikter så svara att det är eran ensak.

Hämta stöd från andra är också guld värt! Gå med i Amningshjälpen och gå på de lokala träffarna, spana på öppna förskolan efter en annan långstidsammare och prata med henne, inspireras av någon känd person eller bloggare och hämta styrka från henne när det känns motigt.

Det är DU och ditt BARN som bestämmer hur ni vill amma och andra har inte med saken att göra. Punkt slut! Ok?


lördag 16 november 2013

Bidra till forskning om långtidsamning

av Julia Ilke

En grupp forskare vid Cohen Children´s Medical Center i New York håller just nu på att forska på hur stödet sett ut för mammor som ammat längre än ett år. Om du ammat ett av dina barn minst ett år så kan du bidra till deras forskning genom att svara på några frågor.

onsdag 13 november 2013

Nära Barn

av Julia Ilke

I början av 2014 händer något spännande för då kommer första numret av det nya magasinet Nära Barn ut! Tidningen riktar sig till föräldrar med barn upp till senare tonåren samt till alla som på annat vis är nära barn.

Nära Barn blir en tidning som uppmuntrar det lyhörda föräldrarskapet, som tar hänsyn till miljö och omvärld, som strävar efter att ha ett barnperspektiv och som vill inspirera, peppa och låta nya idéer ta form och plats.

Bakom tidningen står bland andra Kim från Amma vidare, Lin från Sagogrynet, Maria från Vilda barn,  jag själv och ett gäng duktiga fotografer och designers.

Gilla Nära Barn på Facebook för att följa vårt arbete och surfa in på hemsidan Narabarn.se för att anmäla intresse att prenumerera. Tidningen kommer att komma ut med fyra nummer per år med start i början av 2014.

måndag 11 november 2013

Sova tryggt eller hjälplöst med dagens sömnmetoder?

av Julia Ilke

Eva-Lotta Funkquist som gästbloggar här ibland medverkade i en artikel i Uppsala Nya tidningen förra veckan om samsovning och råden föräldrar får på BVC. Eva-Lotta är kritisk till att föräldrar får rådet att använda sig av sömnmetoder för att få barnet att somna självt. Istället förespråkar hon samsovning som det mest barnvänliga alternativet då barn inte ska behöva gråta sig till sömns ensamma.

Att diskutera och tycka till om sömnmetoder är alltid en lika het och känslig fråga. Kanske för att sömn är en så viktigt del av våra liv och för att sömnbristen är en utmaning för alla småbarnsföräldrar. Jag tänker i det här inlägget beskriva varför dessa sömnmetoder ur ett psykologisk och neurokognitivt perspektiv är skadliga.

Förespråkarna av sömnmetoderna där barnets lämnas ensamt menar att det visserligen blir lite skrikigt den första tiden men att barnets sedan vänjer sig och när barnet väl lärt sig att sova tryggt själv så kommer hela familjen må bättre. Jag förstår att detta resonemang är lockande att tro på för vem vill inte ha ett tryggt barn som sover hela natten?

Problemet med förklaringen är att barn i den här åldern inte har en hjärna som kan förstå tid och rum. När mamma och pappa går ut FÖRSTÅR INTE barnet att de är precis utanför rummet utan barnet upplever sig ha blivit övergivet. Att bli övergiven är det största hotet mot ett barns överlevnad och det är inte konstigt att de därför skriker tills de kräks för att förhindra detta. Att skrika är barnets enda sätt att förmedla sig på och jag undrar om dessa metoder hade tillämpats om barnet istället hade ett språk och kunde sätta ord på obehaget och rädslan? Troligen inte. Att du som förälder vet att barnet är tryggt och "inte behöver" gråta spelar ingen roll för barnet. Barnet är här och nu och när du lämnar barnet upplever barnet en rädsla som är handlar om liv och död.

Men lugn säger experterna, gråten går över inom en vecka och sedan sover ni tryggt hela familjen.

Tryggt frågar jag mig? Inte tryggt som i en trygg anknytning i alla fall för en sådan byggs av helt andra faktorer än att tvingas skrika sig till sömns. En trygg anknytning och ett tryggt barn utvecklas när föräldrarna är lyhörd inför barnets behov och svarar an på dessa. Att samsova och  låta barnet somna i din trygga famn är en sömnmetod som går mer i linje med riktig trygghet.

Men varför slutar barnet att gråta efter några nätter, är inte det ett bevis på att det lärt sig somna själv och är tryggt?

Inom psykologin pratar man om inlärd hjälplöshet och man vet att barn med en otrygg anknytning är mer benägen än tryggt anknutna barn att utveckla de beteenden och tankesättt som går i linje med den inlärda hjälplösheten. I korta drag går teorin ut på att om man inte får respons på sina försök så slutar man efter ett tag att försöka. Barnet slutar alltså inte gråta för att det äntligen känner sig tryggt i sin egna säng utan för att det helt enkelt gett upp hoppet om att ni ska lyssna och bry er. I skolåldern kan samma inlärda hjälplöshet yttra sig som i att barnet inte ber läraren om hjälp och barnet har svårt för att tro på sin egen förmåga och se sambandet mellan ansträngning och resultat. I vuxen ålder är det en riskfaktor för att bli deprimerad.

Ett litet barn har inte hjärnkapacitet att förstå att det kan sova tryggt i sin säng. När barnet får skrika och uppleva sig bli övergivet så lagrar hjärnan in kunskapen att försök och ansträngning inte är kopplat till resultat samt att ens behov inte spelar någon roll för omgivningen. Är det är bra lärdom att få i tidig ålder eller är det inte bättre om vi fostrar barn som verkligen är trygga och som lär sig att behov är viktiga och att de kan påverka sin omgivning och sin egen framtid?

Vad jag vet finns ingen eller väldigt lite vetenskapligt stöd för dessa sömnmetoder men däremot finns det mängder av forskning på hur en trygg anknytning skapas, hur inlärd hjälplöshet utvecklas och vilka konsekvenser detta får under resten livet. I framtiden är jag övertygad om att vi kommer skaka på huvudet åt hur dumma föräldrar kunde vara som trodde att ett skrikande barn kan vara ett tryggt barn.

Referenser:

Bowlby, J. (1988). En trygg bas. Natur och Kultur, Stockholm.

Davidson, R, J. (1994). Asymmetric brain function, affective style and psychopathology: The role of early experience and plasticity. Development and Psychopathology, 6, 741-758.

Evans, C, A., & Porter, C, L. (2009). The emergence of mother-infant-co-regulation during the first year: Links to infants ́developmental status and attachment. Infant Behavious & Development, 32, 147-158.

Gerhardt, S. (2004). Kärlekens roll. Karneval förlag, Stockholm.

Glaser, D. (2000). Child abuse and neglect and the brain- a review. Journal of Psychological Psychiatry, 41 (1), 97-116.

Moriceau, S. & Sullivan, R, M. (2005). Neurobiology of infant attachment. Wiley Peridicals, 230- 242.

Morley, T, E. & Moran, G. (2011). The origins of cognitive valunerability in early childhood: mechanisms linking early attachment to later depression. Clinical Psychology Review, 31, 1071- 1082.

Seligman, M. (1991). Learned optimism. New York: Knopf.

torsdag 7 november 2013

Barnets första kontakt med bröstet

av Julia Ilke

Vid en förlossning när barnet fötts och ligger på sin mammas bröst sker något som jag tycker är oerhört fascinerande. Eller ja det sker så klart mycket i de ögonblicken som är helt otroligt men med fokus på amning så är barnets första kontakt med bröstet väldigt häftig. Har man inte sett hur ett barn beter sig vid denna första kontakt kan de nog se ut som att barnet vilset letar omkring efter bröstvårtan och man kan få lust att hjälpa till, det behövs dock inte utan barnet "vet" precis vad det gör.

Instinktivt söker dig barnet mot bröstet. Det börjar med att barnet känner sig fram med händerna, liksom för att ta mått på hur stort bröstet och bröstvårtan är. Barnet kanske bankar lite med sina knytnävar och söker med handen över bröstvårtan och för sedan sin hand till munnen. Genom att föra sin hand fram och tillbaka mellan bröstet och sin mun känner barnet lukten av mjölk och får på så vis bekräftelse på att det är på rätt spår. Barnet tar även reda på hur stort avståndet är mellan munnen och bröstet. Efter detta börjar barnet att med munnen söka rätt på bröstvårtan och det kan se ut som att barnet liksom pickar med näsan på och kring bröstvårtan. Detta kan ta en stund och jag minns att jag själv blev stressad och tänkte att "hjälp han hittar den ju inte, nu skiter sig hela amningen". Lyckligtvis  är det ingen fara alls utan det är normalt att barnet söker sig runt, backar till steget där det måttar med handen för att sedan göra ett tappert försök att suga lite.

Om du står inför en förlossningen kan jag varmt rekommendera att du ber någon fånga denna stund på film. Jag tror inte jag är ensam om ha varit så uppfylld av alla känslor då att jag inte riktigt lade märke till sonens målmedvetna beteende. Istället var jag bara lycklig och chockad över att ha honom här och, ja som sagt lite stressad när han som jag upplevde det bökade runt instället för att lyckas amma. När jag så här i efterhand ser filmen ser jag att det inte fanns någon som helst orsak till oro för det syns hur hans måttande och sökande är målinriktat om man bara känner till hur barn gör vid den första kontakten. Otroligt vackert och jag slutar aldrig att fascineras av hur ett nyfött och till synes helt hjälplöst barn kan vara så säkert på vad det vill och vart det ska.




måndag 4 november 2013

Amning och alkohol i Solsidan rör upp känslor

av Julia Ilke

I gårdagens avsnitt av Solsidan sitter karaktären Anna och ammar och dricker vin och på seriens Facebook-sida blir det debatt om huruvida det är ok eller inte. I skrivande stund har det trillat in 1670 kommentarer och majoritet tycks ha starka åsikter mot alkohol vid amning.

Om man ska sammanfatta argumenten som förts fram så handlar de om:

1. Även om mängden barnet får i sig är liten så kan det vara farligt.
2. En mamma som inte kan låta bli att dricka har allvarliga problem och är olämplig som förälder.
3. En berusad förälder är aldrig en bra förälder.
4. Har man valt att skaffa barn och amma får man minsann sluta upp med rökning, alkohol och andra onyttiga vanor. Det handlar ju om en så kort tid i livet!

Uppenbarligen är amning och alkohol en känslig fråga som det tyvärr råder en del missförstånd inom och jag tänker därför göra ett försök att reda upp och ge andra perspektiv på ovanstående argument.

1. Mängden alkohol som barnet får i sig om mamman dricker ett glas vin är försumbar. 
Mjölken får samma alkoholhalt som mammans blod och det handlar om promillehalter, alltså tusendelar, vilket kan jämföras mot vinet som har en alkoholhalt på drygt en tiondel. Gränsen för rattfylla går vid 0,2 promille eller 0,02 procent och så mycket bör man inte dricka eftersom en berusad person har sämre omdöme. Mjölken vore det dock inget fel på utan den skulle inte innehålla mer än 0,02 % alkohol vilket i princip är lika mycket som ingenting.
Detta är inte menat som propaganda för att man ska dricka alkohol när man ammar men det är viktigt att vi har riktiga fakta när vi diskuterar saken och faktum är att mjölken innehåller extremt lite alkohol.


2. Om man inte KAN avstå vin har man kanske problem men detta gäller oavsett om man ammar eller ej. Det finns dock ingen anledning att av ren självuppoffring avstå ett glas vin när man ammar och man blir inte per automatik en dålig mamma för att man dricker att glas vin.

3. Helt sant är det att en berusad förälder är en sämre förälder och därför bör varken mamman eller pappan dricka sig berusad. Debatten om SolsidanAnnas alkoholvanor borde således gälla hennes man Alex också.

4. Det är argument som dessa som gör att amning uppfattas som en självuppoffring och ett jobbigt måste. Amning behöver inte heller nödvändigtvis pågå under endast "en kort tid i livet" men om man ser det som en självuppoffring så förstår jag varför man kan uppleva det som en lättnad att sluta.

Jag tycker verkligen det är synd och tråkigt att vissa människor tycker så mycket om amning utan att egentligen veta vad de pratar om. Amning är enligt mig något som rör barnet och mamman och det är inget som folk i allmänhet har rätt att tycka till om. På något vis tror dock många att en kvinna så fort hon blir mamma blir allmän egendom som man får och till och med ibland måste tala för hur hon ska göra. Hur, var, när och om man ammar är dock varje mammas eget val och mitt bästa tips för att hantera andras oombedda råd är att minnas att det oftast handlar om just subjektivt tyckande och inte fakta. Vill du ta ett glas vin samtidigt som du ammar så kan du gör det utan oro för att barnet far illa av den lilla andelen alkohol i mjölken.